tirsdag den 29. januar 2019

Lejon och hönor på stapplande franska



En hälsning från  

Margherita Zilliacus i Västafrika, södra Senegal, 
Casamance och där en liten fiskestad vid Atlantens kust: Kafountine!


Havet ständigt närvarande som ett ibland stilla, ibland rasande brus. I fiskehamnen ligger flera hundra granna fiskebåtar, på den långa sandstranden samsas fiskare i höga stövlar, pojkar som idrottar, kvinnor som vandrar med stora plastsåar på huvudet, kor, hundar och en och annan turist.


Det var en gång en kvinna från Finland som kom hit för att jaga sagor och berätta sagor och trots diverse komplikationer blev hon helt betagen och beslöts sig för att sedan den dagen alltid om vintrarna återkomma hit!

Jag håller berättarverkstäder för unga kvinnor/flickor i en yrkesskola här i Kafountine. I skolan Satang Jabang lär flickorna sig ett yrke: sy, färga batiktyger, matlagning och restaurangverksamhet, hälsolära, trädgårdsskötsel. Ifjol och i år deltar också en del i berättarverkstäder för kvinnlig ”empowerment”.

Det är lite av en utmaning att ha berättarkurser här i den här kulturen som i så höggrad fortfarande är oral.....mycket riktigt visar det sig att alla har hört sagor, oftast av mor- eller farföräldrar, ofta berättade för en mängd barn.

Men de sagorna är berättade på lokala språk, här finns säkert närmare tio lokala språk. Få flickor kan någon saga påfranska det officiella , koloniala, språket.  Jag berättar på lite knaglig franska och de lyssnar och talar på likaså lite stapplande franska. Men trots det fungerar det, eller kanske just därför?

Jag omges av rytande lejon, tigrar, får, getter, ormar, drakar, elefanter , hönor och giraffer som alla har sin story att berätta.
 Höna och lejon

Ivern är stor, nyfikenheten likaså, jag avslutar alltid stunderna fylld av energi och glädje!

Jag berättar om ”Kvinnan som blev en leopard”om ”Stjärnkvinnans korg” ”Mary och sälen” De röda skorna” m.m. Efter berättelserna diskuterar vi sagan. Här frågar man alltid efter en sagas moral, dess budskap, vad den vill lära. Vi vidgar perspektivet till andra kvinnofrågor: får man ha hemligheter för sin man? Ska kvinnor göra mäns arbete? Vem bestämmer vem du skall gifta dig med? Är du konstig om du vill vara ensam? Kärlek..? Osv osv

De berättar om sina händer och vad händerna minns: småsyskons lena hud, pappas hand, alla de hälsat på, här tar man alltid i hand, mjuka kattungar men också om sår, händer som är trötta av allt fysiskt arbete, trötta av att gnugga tvätt, diska, arbeta i trädgården och av hett vatten skållade händer.

”Jag är en ljus ljusblå himmel
Jag är de lätta dansande molnen
Jag är flygplanet högt däruppe på väg till Europa”
säger en av flickorna.

Vilken otrolig lycka för kvinnan som kom långtbortifrån att få möta all denna glädje, energi, fantasi och alla de här ivriga underbara unga kvinnorna!

Tack!

Margherita Zilliacus

Ingen kommentarer:

Tilføj en kommentar